Olen Rau­mal­ta ko­toi­sin ja vaik­ka muu­tin jo lu­ki­on jäl­keen muu­al­le, pu­hun edel­leen rau­maa. Tun­tuu kuin ym­pä­ril­lä­ni ole­vat ih­mi­set oli­si­vat ot­ta­neet hel­pom­min Rau­man gi­ä­lis­si sa­noi omak­seen, kuin mitä mi­nul­le jää­nyt sa­no­ja mui­den käyt­tä­mis­tä mur­teis­ta tai kie­lis­tä.

Län­si­ran­ni­kon asu­jat voi­vat var­mas­ti sa­mais­tua suo­men­ruot­sa­lai­siin – mei­dän mur­re on tääl­lä niin eri­lai­nen ver­rat­tu­na vaik­ka itä­mur­tei­siin. Län­si­mur­re on tut­tu ja tur­val­li­nen ja tun­tuu hy­väl­tä voi­da pu­hua ym­pä­ril­lä ole­vien ym­mär­tä­mää vä­ri­käs­tä ja lep­poi­saa kiel­tä. Ruot­sin kie­li on suo­men­ruot­sa­lai­sil­le ja kak­si­kie­li­sil­le suu­ri osa hei­dän iden­ti­teet­ti­ään ja sen ka­to­a­mi­nen tu­tus­ta ym­pä­ris­tös­tä pe­lot­taa hei­tä. Kie­les­sä ja kie­lel­lä osoi­tam­me, mi­hin ryh­mään ha­lu­am­me kuu­lua. Mitä pa­rem­min tun­nem­me kie­len muo­to­ja, ra­ken­tei­ta ja sa­nas­toa, sitä pa­rem­min voim­me il­mais­ta it­se­äm­me sen avul­la. On tär­ke­ää, et­tä pi­däm­me huol­ta kan­sal­lis­kiel­tem­me säi­ly­mi­ses­tä.

Språ­ket är en vik­tig del av vår iden­ti­tet

Jag är hem­ma från Rau­mo, och fas­tän jag flyt­ta­de bort re­dan ef­ter gym­na­siet pra­tar jag fort­fa­ran­de Rau­mo di­a­lekt. Det kän­ns som om män­nis­kor­na runt mig har lät­ta­re ta­git till sig “Rau­man gi­ä­lis­si sa­noi”, ord på Rau­mo di­a­lekt, jäm­fört med vad jag själv har ta­git till mig av and­ra män­nis­kors di­a­lek­ter el­ler språk.

De som bor på väst­kus­ten kan sä­kert iden­ti­fie­ra sig med fin­lands­s­vens­kar­na – vår di­a­lekt skil­jer sig mar­kant från exem­pel­vis di­a­lek­ter­na i öst. Den väst­li­ga di­a­lek­ten kän­ns my­sig och hemt­rev­lig. Det kän­ns bra att få prata den bro­ki­ga di­a­lek­ten som förs­tås av om­giv­nin­gen. Det svens­ka språ­ket är en vik­tig del av fin­lands­s­vens­kar­nas och de tvåsp­rå­ki­gas iden­ti­tet. Det kan kän­nas skräm­man­de ifall språ­ket, en del av sin iden­ti­tet, förs­vin­ner från den be­kan­ta om­giv­nin­gen. Språ­ket möj­lig­gör att vi kan iden­ti­fie­ra oss med vår egen grupp och om­giv­ning. Ju bät­t­re vi kän­ner till språ­kets oli­ka for­mer, struk­tur och vo­ka­bu­lär, des­to bät­t­re kan vi ut­t­ryc­ka oss med hjälp av språ­ket. Det är vik­tigt att vi vär­nar om och be­va­rar våra na­ti­o­nalsp­råk.

Ida Susi

Sa­ta­kun­nan RKP